Par l’entremise de nouveaux amis, Jag träffade en charmig pojke i Calgary, Engelska konstnär som fick mig att vilja glömma mina planer att återvända till Quebec. Det är sant att det finns inget bättre sätt att lära sig ett språk - eller glömma de språkliga skillnaderna. Afin de rester avec lui, Jag lämnade Banff, hittade ett jobb i Calgary och påbörjade förfaranden för att bli antagen till universitetet i Calgary. Det var först och främst att jag behärskar att skriva på det språk som Shakespeares, vad jag vidtas efter en kväll. Jag upptäckte av en slump att det vid University of Calgary ett centrum för fransk, en plats tillägnad samtalet för studenter på Molières språk. Det var den perfekta platsen att träffa Francophiles. À Calgary, Jag har ofta hört samma refräng : "Jag studerade franska nedsänkning, men jag kan inte prata nu. Jag skulle hellre tala franska ". Centrum, Jag hade chansen att arbeta några timmar varje vecka som instruktör av franska och hjälpa eleverna, comme moi, ville vara mer bekväm i ett nytt språk. Det är där jag upptäckte att om två personer inte har samma modersmål, det första språket de talar ofta om att de kommer att fortsätta att använda. Vingt ans plus tard, när jag pratar med min vän John, Jag visste vid Centrum för franska och som nu bor i Vancouver, c’est toujours en français.

Jag håller spännande minnen av denna period av min ungdom i Alberta. Det är också utgångspunkten för min besvikelse över att vi är så långt ifrån en verkligt tvåspråkigt land. Vad fastnat med mig vänskapsband med människor som har gjort ansträngningar för att komma till mig med alla möjliga sätt, när jag gick mot dem. Je crois que c’est une des raisons pour lesquelles parler anglais demeure un grand plaisir pour moi.

- Annie à Montréal

******************************

Like many young Quebecers, Jag gick West, söker ett sommarjobb och att fördjupa mig i mitt andra språk, English. Jag var 21 years old, med en mountainbike, en sovsäck och en törst för äventyr. Framme i Banff i april 1994 just before the tourist season, Jag stannade på vandrarhemmet medan jag sökt arbete. Platsen var fylld med fransktalandLiksom många unga Quebecers upp en vänskap med en tjej från Japan som lärde miEngelskaäkna påårpråk, which was very useful when serving Japanese customers in the shop where I finalstrax innan turistsäsongenrough new friends, Jag träffade en charmig kille från Calgary, en engelsktalande konstnär som fick mig att vilja glömma mina planer att återvända till Quebec. It is true that there is no better way to learn a language – or to forget wGenom nya vännernguage makes.
To stay with him, Jag lämnade Banff för Calgary, hittade ett jobb och började processen med antagning till universitetet i Calgary. Först, dock, Jag skulle bli tvungen att behärska skrAtt stanna med honom¥k Shakespeares, sÃ¥ jag ansökte om en kväll engelsk kurs. Av en slump, Jag upptäckte ocksÃ¥ att universitetet i Calgary hade en fransk Center, en plats tillägnad samtal för studenter pÃ¥ Molières sprÃ¥k. Det var en fantastisk plats att träffa Francophiles. Vad jag hörde ofta i Calgary var refräng, "Jag tog fransk nedsänkning, men jag kan inte tala nu. Jag önskar att jag talade bättre. "I centrum jag kunde arbeta ett par timmar varje vecka som instruktör för att hjälpa elever som, like me, ville fÃ¥ mer bekväm pÃ¥ ett annsom jag¥k. Där upptäckte jag att om tvÃ¥ personer inte talar samma moderliga sprÃ¥k, det första sprÃ¥ket de talar tillsammans är ofta en kommer de att fortsätta Tjugo Ã¥r senarety years later, min vän John och jag, som jag träffade i centrum och nu bor i Vancouver, still always speak French together.

Jag har många spännande minnen från denna period av min ungdom i Alberta. Jag minns också det som i början av min besvikelse på möjligheten att en verkligt tvåspråkigt land. . Vad har stannat hos mig är vänskap med människor som gjort ansträngningar för att komma åt mitt håll på alla möjliga sätt, som jag kommer mot dem.  I think this is one of the reasons whyAnnie i Montreal remains a great pleasure for me.

- Annie in Montreal

Foto: <a href=”http://www.flickr.com/photos/mfakheri/3165040536/”>mohammadali</a> via <a href=”http://photopin.com”>photopin</a> <a href =”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.0 /”>cc<ena>

Detta förändrades när jag åkte till universitetet. Jag kastade inte ut mina nederländska vänner, men började diversifiera, inte med någon målmedveten uppsåt, men eftersom i min nya omgivning jag var omgiven av mångfald. Jag träffade min kinesiska kanadensiska vänner Lisa och Rose i mitt andra år. Vår vänskap samlade en samling av holländska och kinesiska studenter som alla blev besatt av dim sum luncher. Vi blev en del av varandras familjer gå med i firandet av det kinesiska nyåret är till Sinter Klaas. I soon knew as many words in Cantonese as I knew in Dutch and I became an expert with chopsticks.

Det tog inte lång tid att inse att det var lite skillnad mellan tre av oss. Vår Canadianness uppvägde vår holländska eller kinesiska arv. Detta blev bara mer tydligt när jag har rest sedan till Holland och Kina och såg hur mycket vårt land för vår födelse har förändrat våra relationer till hemlandet av våra föräldrar. Vi bär rester av vårt arv, but we are at our core Canadian.

Lisa gifte sig med en holländsk vän (kanske jag kan ta lite kredit för att föra dem samman). Hon talar lika lätt om "hennes" holländska arv som jag om "min" kinesisk kultur. Lisa, Rose, och jag inte längre ägna vår tid i varandra fickor som vi gjorde på universitetet, utan om en gång om året, the three of us try to sit down and catch up over dim sum.

För mig är detta mångkulturalism. Inte regeringen politik eller initiativ, but the merging and flowing and evolving our distinct cultures being shared and expressed collectively—creating something new and Canadian.

- Annette i Edmonton

In 1964 my husband, 4-year-old son and I emigrated from Scotland to small town Ontario – Orillia, Stephen Leacock’s Mariposa. We were readily assimilated into the mainly white Caucasian population, many being second and third generation descendants of early settlers. It was an easy transition for us moving from one country to another. We were accepted and made welcome as there were several immigrant families from England and Scotland living there already along with a small, well established Italian community.

It was not the norm for aIl newcomers.

In 1967 I saw a young Asian couple with a little boy carrying their laundry to a nearby laundromat and commented to my husband on how strange and lonely it must be for them as they were the only Asian family in our small town. It turned out that the young man was a chemist who worked for the same company as my husband. He and his wife and son had just arrived from Seoul, South Korea so we decided to find out where they were living, and invite them to join us for a drive to show them the area. Their names were Yong and Jong Jin Song and their two-year-old son was named Sonny. Yong spoke English quite well but Jong, who was a teacher, spoke no English. They were living in a trailer park, having had difficulty renting suitable accommodation, due in part to their ethnicity.

After spending a delightful day driving them through the Muskoka area, a relationship developed that has lasted to this day. We laugh about that outing now. Jong and me sitting in the back of the car with our two small children, smiling and nodding to each other and not understanding a word either of us was saying, our seven year old son sitting between the men acting as translator for Yong as my husband had a very strong Scottish accent and Yong could not understand some words.  From that day we became their Canadian family.

We have shared their sorrow when Sonny was killed playing street hockey, their happiness when their three daughters were born and the day they became proud Canadian citizens. Over the years our lives and those of our children have been enriched through this friendship and learning of another culture.

It was our good fortune the day Jong and Yong said yes to that drive. Little did we know it was the beginning of a long and mutually enriching journey together.

- Audrey in Vancouver&nbsp;

Hon behövde att förstå och kommunicera olika språk, och också justera för mycket olika antaganden. Eftersom detta elev lyssnade, Hon verkade vara noggrant gå igenom förklaringar innan du slår till mig att ge en mycket mer kortfattad rapport om vad som hade sagts. De beslut hon gör om vilka idéer som skulle lyckas resa avståndet mellan kulturer var klart komplicerad. Hon gjorde ett utmärkt jobb med förmedling en preliminär förståelse, och hennes framgångsrika förhandlingar fick mig att tänka på alla de internationella studenter som kommer för att studera i Kanada. På grund av nedsänkning sig i det kanadensiska samhället, och lära ett annat språk, De måste ofta befinner sig i rollen som navigatör, hjälpa andra att göra korsningen mellan kulturer. I hope some of them find this site and tell their stories.

- Ron i BC

När jag stötte på Marks mor jag berättade för henne att vi hade ett gott skratt hemma vid tanken på Markus sjunger en Chanukah sång. Hon tittade på mig blankt och sedan började skratta. Hon förklarade att de hade haft samma konversation på deras hus när Mark kom hem och rapporterade att min blåögda, blond son med-the-mycket-WASP-efternamn hade frivilligt att sjunga Chanukah låten. När det händer, både pojkar är judisk på grund av sina judiska mammor. Rösta!

- Deborah i Toronto

Med detta i åtanke, mitt första besök i en bar i Vancouver var en upplevelse. Efter artigt minskande service från servern som kom till vårt bord gjorde jag min väg till baren. När det jag efterlyste en bartender uppmärksamhet. Han pekade till höger om mig, Jag tittade bakom för att se om 10 ogillande ser riktas mot mig. Jag svarade att säga att jag inte var ute efter mat som säkert denna civiliserade kö av människor inte kunde vara ute efter alkohol!

Jag var mycket snabbt veta för att komma till baksidan av kön. Så med svansen mellan benen jag gjorde min väg till baksidan av kön. Sedan, Jag tar gärna emot en servrar erbjuder för att få en drink från baren och på sällsynt tillfälle jag vågar baren jag är säker att titta åt vänster och höger innan närmar!

- Aidan i Vancouver

Vad jag inte är van att dock att de flesta verkar mycket vänliga och jag är säker på att det finns en hel del som är. Men vad jag saknar är ärlighet. Om det är något som någon inte gillar så är det bara att säga det, Det finns inget dåligt om det. Men även på jobbet när jag måste skriva ett mail jag inte får bara säga nej. De säger mig att socker coat det och inte säga det direkt!!!

Det är nÃ¥got som är mycket svÃ¥rt för mig eftersom jag är van att säga det direkt.  That is the biggest difference for me between the Canadian culture and my culture.

- Kathi i Vancouver

Original inlämning på tyska

Snabbspolning framåt ett par år och jag är åtta år gammal. Min mormor har dött flera år tidigare; min farfar lever på sin egen rygg i Oakville. Min mamma gör en resa tillbaka dit för att besöka och slutar föra honom hem till Vancouver för att bo med oss, där han var en del av familjen för de kommande tretton åren tills han dog. Det var inte min första exponering till de värden jag växte upp med, but it is the example that has stuck with me.

Till denna dag, Jag kommer att gÃ¥ ner pÃ¥ gatan och folk kommer att stoppa mig och säga: "Du är en Wong, är du inte?"Oundvikligen kommer jag att upptäcka att vi gick grundskolan tillsammans eller växte upp i samma omrÃ¥de och de kom ihÃ¥g mig frÃ¥n den tiden. Som en av de tre mörka barnen - de andra tvÃ¥ var mina bröder – i min skola, i min kyrka, i mitt kvarter, vi stod ut frÃ¥n mängden. Jag vill tro att det var eftersom mina föräldrar tenderade att klä oss en trillingar, men jag vet att det var färgen pÃ¥ vÃ¥r hud. Och vi växte upp i Surrey. Try walking down any street in Surrey today – it might be easier to count the number of white faces you see rather than the brown ones.

Nu ser jag mångkultur genom linsen av mina barn. Av de 25 barn i min dotters klass en klass hittar kanske 20 olika etniciteter. Ännu viktigare, dessa skillnader firas. Var annars skulle du hitta hennes klasskamrat Sahej klädd som Abraham Lincoln för historiska Halloween, eller Ginger klädd som Aretha Franklin? För dem, färg är något man målar med, inte tonen i någons hud. We should all be so lucky to see the world that way.

- Geoffrey i Victoria

När vår hyreshus anlitade en vaktmästare, två personer som tillämpas. En var rysk. Även om många människor i vår byggnad ryska - vi anlita någon annan.  So I notice maybe we don’t stick together all the same way.

Kanada är ett invandringsland. Om du går till Europa, Du kommer alltid att vara en invandrare, och dina barn kommer också att invandrarna. Inte här. Men ibland, det är lättare att ha relationer med människor från andra kulturer som kommer till Kanada än människor som är "Canadian".

Irena och Vancouver