Det första imponerade på mig när jag kom i Saint John var att jag plötsligt insåg att jag var en kinesisk. Jag är annorlunda än de människor runt omkring mig. De är kanadensare och jag är kinesiska. I didn’t have this feeling when I was in China because all others were Chinese too.

Sen började jag tänka vad skillnaderna är. Gradvis, Jag hittade skillnaderna är någonstans! Till exempel, Brian, mitt boende förälder, frågade mig för en dessert efter en traditionell kinesisk måltid som jag lagade åt honom. Besvikelsen på hans ansikte när jag sa till honom att det inte fanns någon dessert efter kinesiska måltid gjorde mig ännu kände jag gjorde något riktigt hemskt. Hey, det är en stor sak för kanadensare, dessert! Det finns hundratals exempel för att visa kulturen skillnaden, especially between the East and the West.

För de första åren, allt jag såg var skillnaderna mellan mig och andra kanadensare. Det gjorde mig hemlängtan och det var en hård tid. Men, med visdom ålder och tid, Jag insåg att alla skillnader är fakta och de kommer att vara där oavsett jag vill det eller inte. Också, å andra sidan, Vi har fler likheter än skillnader, vilket är mer meningsfullt för mig att upptäcka och uppmärksamma. Fundamentalt, vi växer alla gamla och måste dö en dag; vi alla har sjukdomar från tid till annan; vi alla ofta har att säga adjö till de människor vi älskar och vi alla ibland måste göra vad vi hatar att göra. Vi är mer lika än skillnaden. Jag är väldigt glad att jag upptäckte det och från den dagen med denna slutsats, Canada became my home.

Inte mycket kan tala med nuvarande utrymme gräns, men det finns en hel del att dela. Jag älskar Kanada och jag mår bra bor här!

- Xin i Saint John, NB

-Bild: © EdArias

Growing up as an immigrant child was hard. The first question I was often asked was “where are you from?” The easy answer was Pakistan. It was a part of me. Förutom, I thought living in Canada was difficult. I was bullied for being a “Paki”, my protective parents didn’t allow me to go to sleepovers and movies and my clothes smelled like the Pakistani spices my mom used in our traditional food. I was caught between two worlds and didn’t know how to reconcile them.

I am not sure when it happened but sometime during my elementary school years, saying that I was from Pakistan was no longer the easy answer to give. My memories and life in Canada became more familiar.  My parents encouraged me to celebrate and contribute to my new home and remember the one I left. I remember attending my Citizenship Ceremony and excitedly telling my 5^th grade teacher Mrs. Burnett that I was now a Canadian.

I volunteered at an MPP’s office and had my first trip to Ottawa where I called my mom from the Peace Tower at the Parliament of Canada in awe of where I was standing.

During my undergraduate years at the University of Toronto, I began to travel during the summers. Working abroad in various communities, I was asked the same question I had been asked in Canada “Where are you from?” I answered, “from Canada”

The next question was “Where are you really from?” In frustration, sometimes dismay, I would answer, “I was born in Pakistan but I grew up in Canada”. I was very proud of my Pakistani birth and early years but I was also very sure that my home was now Canada.

In 2009, my family decided to go back to Pakistan. I was excited and nervous. Before we left Canada, I remember thinking no one will ask me where I was from – I speak fluent Urdu, wear the traditional shalwar kameez and will not stand out in a crowd.

When we arrived in Lahore, I went out with my family and ordered a chana dish from a street vendor. I just started to eat it when a woman’s voice behind me quietly asked “App kahan se hain?” meaning “WherWhere are you from221;

I couldn’t believe it. Not here!

I was born only a few hours drive from Lahore in a town called Sargodha. I told her I was from Pakistan. She wasn’t convinced and asked again.

I said, “I was born in Pakistan but grew up in Canada.” We struck up a conversation and talked about our lives in different parts of world. I couldn’t help but think of the person I would be if my family had never left Pakistan. When I arrived back in Canada, I was overwhelmed by that unexplainable feeling of “home” when I saw Toronto.

I dag, I still get asked where I am from. To say that I am Pakistani-Canadian is the easy and the right answer to give. I may have been born in one part of the world and relish in the few memories I have but Canada is my home. Together, the two places have made me who I am and for that, I am grateful.

-Sadia in Mississauga

När du lämnar Liberia för att bosätta sig i Kanada, det kommer inte ta lång tid att inse de många skillnader i kultur. Many Liberians back home would disagree with me because we believe that our culture is closely linked to North America since the country was established by free slaves from America. But it was quick for me to notice that our assertions are wrong.

Bredvid mitt hemland, Jag har bott i tre olika länder på tre olika kontinenter under det senaste årtiondet. Kanada är nu det fjärde. Med tanke på min erfarenhet, det var lätt för mig att identifiera kulturella skillnader. Vad var inte lätt, men, var för mig att anpassa sig till förändringen i kultur. This confirms a saying in my country that “old tree can’t be bind easily”.

De två åren jag har bott i Kanada, Jag har kämpat med att ringa äldre människor med förnamn. Om du tycker om gemenskap där seniorer är den största åldersklassen, än du kommer att förstå vad jag måste gå igenom varje dag. Men detta är inte ett problem för min 8 åriga dotter som flyttade till Kanada när hon var bara 20 månader. Hon kan enkelt ringa en äldre person om ålder sin mormor med förnamn. Jag håller på att påminna henne om att var vi kommer ifrån detta inte är tillåtet. Vi tror att namn ringer är det första steget i att visa "respekt". Så skaft är fastsatta namn beroende på åldersskillnaden och status. Därför är alla föräldrar i grannskapet är antingen morbror eller faster. För att undvika att syna förnamn, I approach people without calling their name which at time looks awkward.

Också, Jag märkte snabbt att husdjur, vara det katt eller hund är en integrerad del av många hushåll. Jag beundrar hur djur behandlas med värdighet och respekt. Jag undrar ofta kostnaderna för att anskaffa ett husdjur, och tycker synd om de tusentals människor i mitt land som lever på mindre än en dollar om dagen. Där jag kommer från, hundar och katt behandlas olika. När som helst, Min dotter säger att hon vill vara en veterinär, Jag undrar om hon skulle ha sagt hade hon vuxit upp i Liberia. Eftersom Vet inte en karriär ett barn i Liberia kommer att drömma om eftersom djuren är aldrig tagit till veterinärer. Förutom, I can’t remember seeing a section in the groceries store for pet food.

Vad jag beundrar mest om folket i Atlantic Canada är deras gästfrihet och hur lättillgänglig de är. Det förvånar mig hur människor inleda samtal genom att tala om vädret. De går ofta ut så här, "Vi har en bra dag i dag". Denna typ gest, för mig, breaks all communication bearers and creates a platform for communication.

 - William i Saint John, NB

Även om jag redan talade engelska flytande när jag kom till Kanada fanns det dagar av kämpande med engelska väntar mig, along with French.

Efter 6 månader bor i Moncton, min fru och jag flyttade till Ontario, på grund av jobbet reson. Vi bodde där för 2 år och 2 månader. Det var annorlunda från New Brunswick. I went to English LINC course there.

Det var vinter när vi flyttade till Ontario. På tal om vinter , där jag ursprungligen kom ifrån har vi bara några dagar snö. Det var oerhört chockerande för mig att se hur mycket snö och tjock is. Det var läskigt. Allt jag tänkte på var "Varför är jag här?"

Jag bodde bara i Saint John för 19 days now but I think I like the good mix of culture here.

I certainly have been home sick quite bad and have experienced some hard days coming from cultural differences as well but I can comfortably say that I am glad that I came here because I experienced something that I could not havNBexperienced back home.

- Shigeki in Saint John, NB

- Foto Credit: Fred Chartrand, Den kanadensiska Press

Mitt namn är Sophie, och jag är från Frankrike. Jag anlände i Kanada i oktober förra året, 2012 in Saint John. I remember when I arrived, Alla brukade ställa dessa frågor:

“Oh, du är inte kanadensisk? (på grund av min uppenbarligen fransk accent), Du är fransk, från Moncton, Quebec city? Från Frankrike? Verkligen?! Varför Saint John?”

Det verkar omöjligt att en fransk flicka plocka Saint John som hennes första destination i Kanada. Jo jag brukade svara: “Jag lägger bara min herre i Frankrike och det var en perfekt tid för mig att ha min första erfarenhet i ett främmande land, utanför min komfortzon, på ett annat språk, men i land där jag kan fortfarande känna sig som hemma.” Det var verkligen roligt hur folk var förvånad att jag var en “verkliga franska”!

Faktum Kanada var för mig, innan jag kom, ett främmande land, men riktigt lik Frankrike . Och ja det är helt annorlunda!!

Först tror det franska språket är detsamma, but not at all…Du tror att du hittar samma typ av livsmedel, bmen inte alls och slutligen du tror att vi delar samma “kultur” men återigen, det är verkligen helt annorlunda!

Detta land är verkligen stor, storleken på bilen, vägen, träden, huset, även maten och förpackning!

As a french person I will take the example of food.

Om du går till en restaurang, delen är riktigt stora. Men det är ok om du inte behöver för att avsluta din maträtt du kan ta en doggy bag! Du kommer aldrig såg detta i Frankrike. Fattiga kanadensiska människor som kommer till Frankrike, landet av god mat, och kommer att lämna bordet fortfarande svälter!

Igen, i en stormarknad, den andel av gången är inte samma. Gångarna av grönsaker är verkligen mindre, men marker, pizza, coca cola, fryst mat, socker, skräpmat är dubbelt större än Frankrike. Jag minns att jag letade efter choklad fliken för att göra min egen tårta. Jag frågade en person från butiken och han visade mig den “redo förberedelse kaka”, Jag sa nej jag vill verkligen baka min kaka, Han berättade för mig verkligen? Men med att allt är klart? Han kunde inte hitta mig vad jag letade efter. Den kultur av mat är verkligen annorlunda!

Men efter en bättre förståelse av levande stil, vädret, njuter också den goda delen av mat som Hummer, Kanada är ett stort land där du kan starta ett nytt liv. Allt som du vill vara, du kan prova i Kanada, and that’s why I fall in love with this country.

Välkommen till Kanada!

- Sophie i Saint John, NB

1) Människor i Saint John är mycket vänliga, especially to newcomers.

2) There are not heavy traffic here and you have less chance to meet heavy traffic.

3) The climate here is better than any other cities in NB.

4) You can eat more fresh sea foods because it is seaside city.

Hur som helst, Folk är vänliga är det viktigaste skälet för oss att leva här. Efter två dagar’ hus jakt, Vi köpte vårt hus. Massor av vänner ropade att vi hade gjort ett galet beslut, men vi aldrig ångrat vårt beslut. Vi lever ett bra liv här och min dotter gillar skolgång väldigt mycket. Surely we try different sea foods very often.

Detta är min novell. Även om det inte är intressant, it is really true.

 - Jian i Saint John, NB

The Multicultural and Newcomers Resource Center here has played a huge role in my life here. You get to meet people from all walks of life, and appreciate the different cultures around you. I have since graduated and I am now working for a company I love thanks to the multicultural center. I am glad I came here and decided to make this a second home for me.

 - Victoria in Saint John, NB

I was really excited as I was going to experience snow for the first time in my life. Very first day of the school, it was storming. I probably fall couple of time on the way to school in that day. The cold was unbearable for me. Still I found it was fun to cope up with the weather. The most beautiful thing I enjoyed after coming here was the environment of the school. Everybody is so welcoming and helpful. I was involved with different cultural club in the school. That gave me the opportunity to meet lots of friends from different part of the world. I am so blessed to have my two best friends whom I met at the University of New Brunswick Saint John. One is from Canada another one is from UAE.

After I completed my graduation, I was involved with the Saint John Multicultural and Newcomers Resource Center. Here again I meet lot of people from different region through different activities. So after I have moved to Saint John, I had the opportunity to learn about different culture, food and I am enjoying it every bit of it.

 - Nazma in Saint John, NB

Ungefär en månad efter den resan, Jag blev anställd vid University of New Brunswick (Saint John campus) i International Office. De måste ha gillade vad jag hade att säga om den kubanska kulturen eftersom det vid den tiden, det var det för någon mångkulturell erfarenhet. Jag minns min första dag tänker att detta skulle bli så galen, arbetar direkt med internationella studenter, eftersom jag inte har någon mångkulturell bakgrund och, again, hade aldrig riktigt lämnat Saint John. I slutet av den första dagen, men, I knew that I had found my passion.

Under nästa 7 år, Jag hade tillfälle att träffa studenter från hela världen. Jag tog privatlektioner i koreanska och mandarin. Jag deltog varje mångkulturella evenemang på campus. Jag studerade och avslutade min Undervisning i engelska som andraspråk certifikat och handlett internationella studenter. (Jag håller fortfarande kontakt med många, inklusive min första elev, Yuki från Japan.) Jag fick också möjlighet att resa som en del av mitt jobb på UNBSJ och jag besökte 11 länder i två år. Jag lärde mig så mycket under denna tid (inklusive det faktum att världen är så liten ..... efter att ha träffat en man från Sussex, NB, undervisning i Chile!). Även om jag jobbar inte på UNBSJ längre, Jag är fortfarande ganska nära till ett antal internationella studenter - varav många har examen nu. Några har flyttat ut ur provinsen, men många är fortfarande i New Brunswick, including Vicky from Kenya who graduated and now works full-time at the Royal Bank.

Genom sitt aigen, Vicky har träffat många människor som känner mig (som inte är alltför svårt b / c, again, Jag har varit i Saint John hela mitt liv) och hon berättar alltid folk vad jag gjorde för HENNE. Lite vet hon vad hon har gjort för mig! Jag fortsätter att lära sig så mycket från Vicky och andra; min passion för mångkultur aldrig undantag. Och, det är, OTVIVELAKTIGT, på grund av min kärlek till internationella studenter som Vicky som jag tog en position - jag var en av de första anställt två personer - för att starta Saint John mångkulturella och NBkomlingar Resource Centre, where I still work today.

- Mary i Saint John, NB

One day the father of two little boys approached me and asked if I might give his sons more English-sounding names.   My own opinion was that they might want to keep their names in order to hold onto something familiar in this new place.  But their father was adamant.

Tänker på det nu, Jag inser att pappa och jag var både behandlande namn som en kulturell symbol - deras far ville namn som skulle hjälpa hans pojkar passar in i denna nya kultur, and I was thinking about their names connecting them to the culture they had left behind.

Jag tog saken på allvar. , I hit on two names that were as close sounding as I could come to the names they had arrived with.

Under åren har jag observerat och förundrats över den vilja och beslutsamhet av dessa vietnamesiska familjer att lägga ner nya rötter, work hard and thrive in their new home.   I wonder how Ian and Neil have fared with the names they were given as they launched into their Canadian lives.  I hope they’ve served them well.

- Mary i Alberta

- Foto: Flyktingar väntan på transport i fiskebåt; PH2 Phil Eggman [Public domain], via Wikimedia Commons